Historien om Lappnäs

Huvudbyggnaden på Lappnäs uppfördes som ett barnhem 1928 och invigdes av landshövding Abraham Unger i närvaro av bland andra författaren och nobelpristagaren Selma Lagerlöf.


Från invigningen av Lappnäs.

“Detta hem uppfördes av Sunne barnkoloniförening 1927-1928 med hjälp av rikliga gåvor från fryksdalingar i Amerika, vilka härmed rest ett minnesmärke över sin kärlek till den gamla hembygden.” Så kan man läsa på en stentavla på matsalens vägg på Lappnäs. Och det var så det började – med stor kärlek och omtanke från den Nya Världen till den Gamla Världen. Så småningom upphörde dock denna typ av institutioner och sedan 1975 är Lappnäs ett privat hem för familjen Asker. Du som gästar oss kommer att tillbringa tiden i trivsam hemmiljö.


Minnestavlan i sten om gåvorna från Amerika.

Lappnäs ligger i en kulturbygd, i det Sagolika Sunne i Fryksdalen, och vem kan beskriva bygden bättre än Selma Lagerlöf? I första kapitlet av Gösta Berlings saga kan vi läsa:”Sjön har sina källor ganska långt upp i norr, och det är ett härligt land för en sjö. Skogen och bergen upphöra aldrig att samla vatten åt den, strömmar och bäckar störta ned i den året om. Den har fin vit sand att sträcka ut sig på, uddar och holmar att avspegla och beskåda, näck och sjörå ha fritt spelrum där, och den växer sig hastigt stor och skön. Däruppe i norr är den glad och vänlig: man skall bara se den en sommarmorgon, då den ligger yrvaken under dimslöjan, för att märka hur munter den är. Den gäckas först en stund, kryper sakta, sakta fram ur det lätta omhöljet, så trolskt vacker, att man knappt kan känna igen den, men så kastar den med ett ryck av sig hela täcket och ligger där blott och bar och rosig och glittrar i morgonljuset. […] Men alla dessa tre, den långa sjön, den rika slätten och de blå bergen, bildade ett det vackraste landskap och göra så än, likaså är folket än i dag kraftigt, modigt och väl begåvat. Nu har det ock gjort stora framsteg både i välmåga och bildning. Må allt gå dem väl, som bo däruppe vid den långa sjön och de blå bergen!”

I Wikipedia kan man läsa följande:”Under en tågresa längs Fryken mellan tätorterna Sunne och Torsby såg Astrid Lindgren en vinterdag 1972 en utsikt med ett fantastiskt gryningsljus som gav henne impuls att skriva om ett land långt borta: “Det var en sådan där fantastisk morgon med rosa ljus över sjön - ja, det var något överjordiskt vackert, och då fick jag plötsligt en så stark upplevelse, ett slags vision av mänsklighetens gryningsljus, och då kände jag hur någonting tändes. Det här kanske det blir någonting av, tänkte jag”. Resultatet blev boken Bröderna Lejonhjärta. Om detta var vad som hände vet vi inte, men naturen i övre Fryksdalen stämmer bra med omgivningarna i Bröderna Lejonhjärta.